Ett år senare.

Läste precis igenom mina tidigare inlägg. Det gick snabbt, eftersom det typ är två sidor på den här bloggen. Två hela sidor som sammanfattar det senaste året av mitt liv. Jag tänker tillbaka på mina förväntningar på skolan och utbildningen. Textil och formgivning. En hel del bu och bä måste jag säga. Det var egentligen inte alls som jag hoppades och mycket var jobbigt och tråkigt och fruktansvärt.

Men det fanns också en del fina grejer. Gemenskap. Min rumskompis visade sig vara en av världens roligaste och bästa människor... och kvällarna vi spenderade i husets vardagsrum tillsammans med de andra tjejerna var så himla bra! Mycket paj blev det. Och mycket Bonde söker fru. Och halvåtta hos mig. Jag lovade mig själv att aldrig följa de programmen efter skolan... och det löftet höll jag. Men vi satt där, diskuterandes, skrattandes och pajätandes. Och trots att det skar sig med några av tjejerna i klassen, så fanns det trots allt ett par guldkorn. Vi bakade, vävde, broderade, skrattade tills tårarna sprutade och det är så underbart att tänka tillbaka på.

Hm. Det var kanske ett rätt okej år, om jag verkligen känner efter. Med ett par mindre trevliga upplevelser. Hur som helst, så känns det spännande. För nu sitter jag här, ett år senare, och tänker ungefär samma tankar. Vad ska nästa period föra med sig? Ska läsa mönsterkonstruktion, har sökt genusvetenskap till våren och därefter vill jag till HV-skola. Parallellt blir det Tillskärarakademin... om ekonomin tillåter. Vill nämligen gå en kvällskurs där som varar två terminer och kostar cirkus trettiotusen. Men jodå... det borde väl gå? Om jag... sparar?

Det tar tid. I alla fall för mig, det har jag kommit till insikt med. Det är ingen idé att jag ångrar allt jag inte gjorde, för det tär så enormt mycket på mig. Jag kan inte gå och tänka på hur jag BORDE ha gjort eller levt, visst skulle det ha varit enormt om jag pluggat formgivning tidigare, men ja, bättre sent än aldrig. Klyschigt, men väldigt väldigt sant.