Jag har alltid drömt om ett riktigt hollywood-svall. Den nakna sanningen är dock det motsatta. Ett ganska typiskt nordiskt hår, inte tjockt, men inte heller tunt. Saken är att jag aldrig har haft långt hår. Min mamma lät mig inte när jag var liten, för det tovade sig bara och på äldre dagar har jag inte haft tålamodet att spara. Experimenterade en hel del i ungdomsåren med att färga, bleka, klippa själv osv. Nu har jag fått dille på naturlig hud- och hårvård och tvättar mitt hår med bikarbonat och äppelcidervinäger.
Nu har mitt hår slutat växa. Eller så växer det bara galet långsamt. Tittade på ett år gamla foton och mitt hår är i stort sett lika långt nu som då. Så jag började googla frisyrbilder på kort hår. Hittade massa fint och blev riktigt inspirerad! Men så läste jag att ricinolja is the shit, så jag ska testa det under tre månader innan jag gör något drastiskt. Grejen är att jag har sjuuukt svårt att släppa tankar när de väl får fäste, sådana som rör mitt hår speciellt. Oftast står jag inte ut och det resulterar i att jag klipper mig. Själv. Senaste var det luggen. Hade sparat ut en lång lång under två år, men så vart jag less och klippte av den. Eftersom att klippa lugg är svårt, så blev den bara bredare och kortare och nu ångrar jag mig. Såklart. Men, det är ingen vits att gråta över klippt hår!
Börjar med en bild på hur långt mitt hår är nu nästan 50 cm. Återkommer om två veckor för att se om det blivit någon skillnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar